Jaktdriften och barn...
Tänk på att
lära barnen att de inte ska springa och låta hunden jaga dem.
En hund har mer eller mindre så kallad jaktdrift i sig - och
denna bytesdrift förstärks genom att något rör sig snabbt och
ryckigt framför hunden. Det kan vara gulligt och roligt så
länge det är en liten tanig valp MEN den växer fort
och det är INTE roligt med en 50-kilos hund som jagar ikapp dina
barn och vräker omkull dem...
Detta är bara en varning från min sida om vad man BÖR tänka på från början när man skaffar en hundvalp.
Abbe har ALDRIG fått leka ensam med några barn. Och definitivt inte jaga dem.
När Abbe träffar barn upplyser jag både dem och hunden om att det ska vara LUGNT i flocken!!!! Små barn som möter en stor hund upplever det som kittlande - för hunden och barnet är i samma höjd med ögonen. Ofta, ofta skriker och tjoar barnen förtjust/smått skrämda och detta gör att Abbe blir VÄLDIGT intresserad och vill undersöka barnet. Om barnet flaxar med armarna, springer omkring och skriker och tjoar så väcks ju intresset automatiskt--- DETTA ÄR INGET HUNDEN KAN HJÄLPA FÖR DET HAR MED BYTESDRIFTEN ATT GÖRA!!! Det är alltså ett instinktivt beteende. Ett exempel
Det är alltså VI som är vuxna och flockledare som måste sätta regler/gränser för både hund och barn om hur dom ska umgås och hälsa på varandra.
Så tycker jag och därför har det också alltid gått bra mellan Abbe och barn som gör visit i vårt hem. I något fall lyckades jag inte få barnet att lugna ner sig och då tog jag resolut Abbe och sa till honom att ligga en bit bort - och så fick barnet inte gå dit.
Det behöver alltså inte vara hundens fel om det blir stimmigt - vissa barn är svåra att "komma till tals med" och då får man gripa in och förbjuda umgänge med hunden. Detta gör jag för Abbes och min egen skull för JAG tänker på vår flock i första hand (som ansvarsfull ledare ska man även kunna skydda sin hund från otrevliga situationer).
DET ÄR ALDRIG VARKEN HUNDENS ELLER BARNETS "FEL" OM NÅGOT GÅR SNETT - DET ÄR MITT ANSVAR SOM VUXEN ATT KUNNA FÖRUTSE VISSA HÄNDELSER OCH VIDTA ALLA NÖDVÄNDIGA FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRDER I TID. Barn KAN vara otroligt jobbiga men det är alltid hunden som får skulden...
Ett exempel: Abbe och jag var ute på skogspromenad. Plötsligt for en hare upp mitt framför nosen på honom. Allt gick väldigt fort och inom bråkdelen av en sekund hade jag fattat - jag kallade in Abbe och såg hur han vände sitt huvud mot mig, samtidigt som hans ben sprang liksom av sig själv. Jag observerade något märkligt - Abbes ögon tycktes säga "ojoj Matte, vad är det som händer". Så tvärvände han och kom till mig. Jag berömde förstås mycket.
Nu hände detta eftersom haren dök upp så nära inpå. Hade haren dykt upp två meter längre fram hade Abbe inte ens startat - eftersom han inte har någon direkt byteslust (se MH-testet). Detta är olika för olika hundar och sådant bör man ta reda på som ägare. Oavsett det så SKA man kunna avbryta hundens felbeteende så att inget djur eller annat kan komma till skada. Träning, träning, träning ända från början i valpstadiet. Abbe och jag tränade medvetet på ett "kaninfält" när han var så liten att jag hann ifatt honom.... Jag har nämligen haft en cocker-spaniel som struntade i allt när han såg en kanin, och jag tänkte när vi köpte Abbe "han ska i alla fall aldrig få chansen att jaga".
Att jag varit extra påpasslig med detta gör att jag numera kan ha Abbe lös för jag vet att han jagar inte, och OM han startar så avbryter han direkt när jag ropar. Han har fått många tillfällen att visa att han lyder eftersom vi går mycket i skog och mark - och jag ser till att han alltid håller sig på samma stig som jag går på.
Jag har honom dock inte lös i
tätbebyggda områden pga att det finns MÅNGA som är rädda för stora hundar,
och särskilt rottweilers eftersom media skrivit så mycket om dem. Han får
vara lös när vi åker till skogen eller går på ställen där jag har full
uppsikt (inga buskar eller annat där det kan råka komma något/någon
utfarande). Och det ska man
ju också inse när man köper en stor hund - att dom behöver ut och röra på
sig varje dag. Det räcker inte med små kisserundor runt huset för då samlar
dom på sig energi, som kan få utlopp på dåligt sätt.
Tillbaka till texten