DEL I "KAMPHUNDS"DEBATTEN?

I tidningen "Brukshunden" nr 3 år 2002 står på sidan 33 under Debatt följande artikel skriven av signaturen Lotta. Jag blev så glad och tagen över att någon säger rent ut vad som faktiskt är sant många gånger. Det har blivit för slappt och mesigt med hundträningen och det kan faktiskt öka riskerna att fler av våra fina rottisar får figurera som monster i media. Jag är otroligt glad att jag träffade min instruktör som har anammat de nya dressyrmetoderna på rätt sätt - hon har dock inte förkastat de gamla metoderna utan hjälpt mig att moderera nytt och gammalt så att jag och Abbe nuförtiden fungerar bra ihop och har kontakt med varandra. Jag hejar på denna "Lotta" för det var OTROLIGT bra skrivet och jag bara kände att det här måste andra också få kunna läsa, därför har jag tagit med artikeln på hemsidan.

Suzanne, Abbes matte

Hur skall våra hundar förstå?

Nu kan jag inte vara tyst längre. Jag är en "gammal" SBK:are, medlem sen nästan 40 år. Har varit mycket aktiv de senaste 25 åren med kurser, tävlingar o s v. Detta är inte skrivet för

att vara ett påhopp på våra instruktörer utan för att få igång en debatt om vårt kurssystem och sättet att utbilda våra instruktörer och hundägarna.

Ibland känns klyschan "Det var bättre förr" rätt i detta sammanhang. Det var i vilket fall betydligt enklare att fostra sin hund. Man behövde inte vara orolig för att bli anmäld for misshandel när man tog tag i sin obstinata valp eller unghund, för att poängtera ett felaktigt beteende. Jag påstår inte att metoderna från 60 och 70 talet var i alla delar bra för hundarna, men måste man gå från den ena ytterligheten till den andra? Idag skall man uppenbarligen "tala" sin hund tillrätta. Sen när kan hundar förstå mänskligt tal (läs tjat)?

Det finns idag en massa bra utbildningsmaterial för våra instruktörer och kursdeltagare, där man får lära sig hur uppfostran och inlärning skall gå till. I många av dem står också hur hunden beter sig. Vi blir matade på TV med program om vargar och deras beteende och även hur våra hundar liknar vargen. Varför skall det då vara så svårt att ta tillvara dessa kunskaper? Är det "fikon-språk" som används eller ett språk endast för den invigde?

Många av våra medlemmar och tyvärr också instruktörer har tagit till sig den nya dressyr-policyn med hull och hår och missförstått den hoppas jag. För det är väl inte så att "handpåläggning = våld och misshandel"? Under flera år har jag sett hur den ena valpen efter den andra "misshandlas" mentalt genom att bli behandlad som ett människobarn. Man tjatar på dem, man ber dem och man mutar dem för att de skall utföra det man vill. Att ställa några som helst krav verkar vara helt tabu.

Vem i hela världen har sett en tik använda dessa metoder på sina valpar??? Hur skall en sådan hund kunna leva ett, för dem, normalt socialt liv i en flock, när den som tror sig vara ledare aldrig uppträder som en sådan. Är det konstigt att det blir en massa rubriker i tidningarna?

Jag har propagerat för bevarandet av brukshundsraserna och. dess egenskaper, men kan vi inte längre lära ut hur en sådan hund skall uppfostras är det kanske lika bra att trenden fortsätter, med allt vekare hundar som ber om ursäkt för att de finns till. Det är beklämmande att se t ex unga "Rottisar" som blir ombedda, med hjälp av tjat, att lyssna på sin förare eller att man visar bollen för att den över huvud taget skall följa med sin förare. Lika ledsen blir man när föraren visar en godbit för att få någon som helst kontakt med hunden, eller att få den att utföra det minsta lilla. Är det det vi kallar ledarskap?

En tik ber aldrig sin valp. Hon säger till en gång och lyder inte valpen får den handgripligen reda på vad som gäller. Det finns inte en enda hund som visar respekt för en vek ledare. Det finns inte en enda hund som ställer upp för en vek ledare, han tar över kommandot och ledar- skapet istället! Vem har någonsin sett en flockledare fjäska eller tjata sig till flock-medlemmars uppmärksamhet eller respekt?

Är det inte dags att gå ut nu och tala om för våra instruktörer och hundägare i enkla termer vad som gäller vid hunduppfostran? Det är inte våld och misshandel om man tar sin lilla valp i nackskinnet om den inte lyder första tillsägelsen. Det är den van vid från sin mamma och det är istället mycket ärligare mot hunden för det kan den förstå. Det är inte våld och misshandel att handgripligen få hunden att fatta att den inte får dra i kopplet osv, däremot är det ganska plågsamt att få hundratals ryck i kopplet flera gånger om dagen. Är det inte dags att alla inom SBK, från toppen och neråt, börjar förstå att vi kan lära oss hundens språk och beteende, men ännu så länge kan inte hunden förstå vårt talade språk? Om den kunde det, skulle vi kunna ge den alla dessa fina böcker som skrivits, så att den själv läste sig till vad vi vill att den skall göra..

Kanske är det högre krav på erfarenhet och resultat med egen hund som krävs för att bli instruktör? Utbildningsmaterialet är ju gediget nog, men någonstans har vi missat hur man respekterar en hund genom att också behandla den som den underbara och kloka varelse den är, nämligen en hund.

Kan det vara så att detta är en grundorsak till att det inte kommer fram så många nya bruksekipage? Man orkar helt enkelt inte med att utbilda sin hund på detta sätt. För visst är det lite pinsamt när ens hund far omkring i kopplet och man försöker få dess uppmärksamhet, med hjälp av t ex godis, för att överhuvudtaget kunna börja träna?

Det är enklare att lägga av och "bara" vara promenadkompisar. För det är ju fortfarande så att de hundar som lämpar sig bäst för bruksarbete kan vara "lite jobbiga" som unga.

Vi "gamla" smyger med vår träning på hemmaplan för att inte stöta oss med någon och försöker efter bästa förmåga att acceptera de nya ideerna på våra kurser. Nog så svårt ibland.

Finns det något finare än att få se ett ekipage där förare och hund agerar i fullständig harmoni och förståelse för varandra? Inga hårda ord, inga ryck i kopplet och båda ser ut att ha hur kul som helst i varandras sällskap oavsett vad man företar sig.

Hunden är vår bästa vän, men är vi hundens bästa vän?

Lotta
ur Tidningen Brukshunden nr 3/2002, sida 33 Debatt.