Frågor & Svar Från den 18 maj 2001 --
Det droppar ofta in frågor i min gästbok eller via mail när besökare varit på hemsidan. Jag är ju ingen expert på hund utan svarar så gott jag kan utifrån min egen synvinkel. SUNT FÖRNUFT är min ledstjärna, så ta svaren för vad de är. Jag vill i alla fall börja publicera frågorna och svaren om ifall någon annan har liknande funderingar som den som skrev i gästboken eller via mail - frågor som jag tror kan vara till nytta för andra läggs alltså in här:
| Utseende och storlek | Är det kamp om rangen? (liten valp) |
UTSEENDE OCH STORLEK
Först vill jag berömma dej för en jättebra o informativ
hemsida, o en fin hund.
jag har köpt en rottis o han e 11 månader men när jag
jämförde honom med abbe (8 mån på väla) så såg jag att han
e mycket större än Tyson (min vovve) och på honom så syns det
tydligt att han e en valp o hans päls e lite lång och inte så
glansig, vad tror du att det kan bero på, för jag menar han
kommer väl inte att växa mer eller ???
PS.han e min första hund.DS
SUZANNE
SVARAR:
Hej och tack för dina fina ord om hemsidan i min gästbok.
Du undrar över storleken på din hund....
Nu måste du vara förnuftig och tänka såhär:
ALLT levande, oavsett vad det är, är OLIKA. Inte alla följer "standardmallen" - detta gäller även rottweilerhundar. Det finns rottisar som är mindre, tunnare, kraftigare, brett nosparti, smalare nosparti, olika pälskvalitet, olika muskelanlag.
Du kan genom att titta på din hunds mamma och pappa röna ut UNGEFÄR hur din hund kommer att se ut i vuxet tillstånd - sedan kan det ta olika lång tid för utvecklingen.
En rottis växer mycket snabbt fram till UNGEFÄR 1-årsåldern. Där "stannar" växten ett tag och inte förrän vid 2-årsåldern när hjärnan mognar KAN den åter igen börja expandera (utåt, dvs muskulärt).
Det är dumt av dig att jämföra Abbes utseende med din hund för våra uppfödare kanske inte alls har samma avelsideal. Den ena hunden är inte den andra lik. Abbes mor och far är "stöddiga bitar" med mycket kraftiga nospartier och detta har abbe ärvt. Jag har dock aldrig brytt mig om att kolla hur lång tid hans utveckling har tagit utan jag accepterar honom rakt av som han är - i den takt han växer.
EN SAK TILL SOM DU BÖR TÄNKA PÅ.... Jag har tagit MASSVIS med foto på Abbe och så har jag ju lagt ut de jag tycker är bäst på hemsidan. Många, många foton ser han inte sådär "bra" ut på kan jag lova dig. Ibland (fortfarande vid snart två års ålder) ser han ut som världens "valpplutt" hahahaha på vissa foton. Det handlar mycket om jag kan få honom att "blåsa upp sig" när jag fotograferar. Då ser ju ALLA rottisar pampiga och mäktiga ut.
Vissa dagar vill han inte alls och då blir det inga "fina" kort kan jag lova. Häng inte upp dig på hur andra hundar ser ut. Huvudsaken är att din hund är frisk, mår bra fysiskt och psykiskt. Utvecklingen bör få komma i sin egen takt. Det var vad jag hade att säga om saken - hoppas du tycker det är ett bra svar? Ha en FIN dag och älska din hund - oavsett HUR den ser ut! Suzanne & Abbe
P.S. Om så Abbe var den mest halta och lytta hund i världen så hade jag älskat honom ändå, för han har stulit mitt och husses hjärtan totalt hihihi.
ÄR DET KAMP OM RANGEN?
Hej Suzanne,
tack för ditt mail och du skrev att jag inte ska vara rädd för
att fråga...och jag tycker du verkar vara en utomordentlig
måltavla för att fråga. Det du säger med sunt förnuft
tillämpar mina värderingar av uppfostran också och vill gärna
försöka fostra lilla Wilma med kärlek och sunt förnuft.
Men nu har jag
iaf nypigt henne i halsen då hon morrade åt mig för jag
försökte ta bort henne från att bita i en madrass . Först så
struntade jag i det och bara försökte ge henne sin bitleksak,
men hon gav sig på madrassen igen (precis som det var med trots,
eller ville kolla gränsen). Då blev jag sur och nöp henne i
halsskinnet tills hon ylade. Det hände två gånger i går och
sedan inget mer. Nu släpper hon när jag säger "nej".
Idag gav hon sig
på en vägghörna här på jobbet och brydde sig inte om mitt
"nej" då skickade jag en tidning mot henne (utan
träff) så hon hoppade till och snabbt försvann ifrån hörnet.
Jag klappade om henne och kramade henne efteråt och nu har
jag täckt över väggen med bitmärkena i och hon har hållit
sig lugn med bitandet iaf. Men mitt samvete gnager om jag gör
rätt. Men morrningar och sönderbitna väggar kan jag inte
acceptera tycker jag.
Känns som vi
måste göra upp hon och jag om vem som ska ligga högst upp på
rangen. Är så rädd att jag gör fel så jag får en opålitlig
hund sedan. Vad hade du gjort?
MVH Lena
SUZANNE SVARAR:
Hej Lena,
Jag sitter här och skrattar gott. Vad Wilma håller på med
handlar INTE om rang. Hon upptäcker världen och det är SÅHÄR
(bland annat fniss) valpar upptäcker världen.
DU ska vara den som talar om vad som är okej och inte. Av dina förklaringar här gör du ett BRA jobb. Tyvärr blir det så att man "handgripligen" måste rädda valpen (och sina saker). Om Wilma ylar högt en eller ett par gånger och sedan låter bli med att "trotsa" så är det bra! Då är du på rätt väg.
Du ska INTE ha
dåligt samvete - men du ska tänka som så:
Wilma upptäcker världen på valpars vis. Det har inget med
trots eller rangkamp att göra (sådant kommer först senare).
Du ska bara vara en figur som visar henne hur DU vill att det ska vara - och hon ska rätta sig efter det. Om du är sådan kommer Wilma att må bra i framtiden för då har hon klara regler att följa och så är det i hundvärlden. Förmänskliga inte henne!!!
Om du slänger iväg en tidning (eller annat) och hon hoppar till och blir rädd kan du inta en förvånad attityd. Titta på henne och säg: "ojojoj Wilmagumman VAAAD var det som hände". Och sen bryr du dig inte mer om det. Om hon inte fortsätter med bitandet vill säga.
Ju mer klar,
tydlig och konsekvent du är nu, desto mindre
"kamper" får ni när hon blir större.
Det ÄR mycket att "vara efter" den lilla valpen
såhär i början - och dom fattar inte meddetsamma alltid (tänk
på att hjärnan ej är fullt utvecklad ännu...
Ha tålamod!
Lycka till och skriv gärna igen och berätta hur det går.
Suzanne & Ambrosius